www.samuelsiren.com

Fasta växelkurser och valutareglering

Artikeln baseras på ett inlägg i  swnet.politik  som skrevs 1 mars 1995 och hade titeln Fasta växelkurser m m.

Vissa detaljer är kraftigt förenklade, t.ex. diskuteras inte spreadar, band, korgar osv.

Då ett land har fasta växelkurser innebär detta att landets riksbank förbinder sig att köpa och sälja landets valuta till ett visst pris i utländsk valuta. Om t.ex. Sverige har den fasta växelkursen 1:4 i förhållande till D-mark gäller alltså att riksbanken förbundit sig att både köpa SEK för 0.25 DEM styck och sälja SEK för 0.25 DEM styck. Åtagandet att sälja SEK för 0.25 DEM är relativt enkelt, eftersom riksbanken själva bestämmer över kronorna. Åtagandet att köpa SEK för 0.25 DEM är svårare att uppfylla: det förutsätter att det alltid finns tillräckligt mycket DEM hos riksbanken då nån vill sälja SEK.

Detta är själva definitionen av fast växelkurs: Om riksbanken inte garanterar att man köper SEK för 0.25 DEM har man alltså inte denna fasta växelkurs.

(Bl.a. för att kunna köpa SEK "i alla lägen" har riksbanken den s.k. valutareserven. Då valutareserven minskar kraftigt för att många säljer SEK till riksbanken, och får DEM i utbyte, kallas det valutautflöde.)

Om den fasta växelkursen skall kunna bibehållas gäller att på sikt måste lika många SEK köpas som säljas, till denna fasta växelkurs. Detta i sin tur innebär att den fasta växelkursen måste vara vald på ett sådant sätt att den ganska exakt motsvarar det verkliga marknadsvärdet, dvs den punkt där tillgång och efterfrågan möts. Detta förhållande behöver inte vara uppfyllt i varje ögonblick, dock måste det gälla i det långa loppet. 1 SEK måste ur någon objektiv synvinkel alltså vara värd ungefär lika mycket som 0.25 DEM. Ett villkor för att detta skall kunna gälla över tiden är att den svenska och tyska inflationen och räntan inte avviker alltför mycket ifrån varandra.

Detta i sin tur har en mycket viktig följd:

När en relativt liten ekonomi väljer fast växelkurs måste man som en följd av detta anpassa den ekonomiska politiken till utlandet!

(Ovanstående är synnerligen viktigt att poängtera, eftersom det i debatten presenterats föreställningar med innebörden att "valutaspekulanterna" tvingar fram en viss ekonomisk politik.)

Om det nu uppstår en obalans, dvs att det för aktörerna på marknaderna framstår som om 1 SEK sannolikt är mindre värd än 0.25 DEM, då skyndar sig aktörerna att sälja sina SEK till riksbanken för priset 0.25 DEM. Anledningen till att aktörerna skyndar sig är att man inser att riksbankens DEM kommer att ta slut; detta eftersom riksbanken i princip rear DEM för det billiga priset 4 SEK, och därför att alla kommer att skynda sig på just detta sätt för att få DEM till reapriset.

(De riktiga snitsarna lånar alla kronor de kan och säljer dem till riksbanken -- riksbanken som inte gärna vill låna ut pengar till detta höjer dagslåneräntan dramatiskt, t.ex. till 500%, dvs 1.4% per dag.)

För att gardera sig emot "spekulationer" av detta slag kan olika valutaregleringar införas, för fr.a. värdepappershandeln. Vad man däremot inte kan reglera bort är de effekter som uppstår i samband med handelskrediterna för varuhandeln över gränserna. Detta innebär att betydande valutautflöde kan äga rum trots regleringar. Oktober 76 devalverades kronan - trots de regleringar som förekom - med 3% och därefter 6% april 77 och ytterligare 10% augusti 77. Regleringar kan alltså inte ändra fundamentala fakta, nämligen (i vårt hypotetiska fall) att 1 SEK faktiskt är mindre värd än 0.25 DEM. Spekulation orsakar inte valkutakriser, däremot kan den utlösa dem.

De mest dramatiska rörelserna i växelkurserna uppstår givetvis just när man misslyckas med att hålla en fast växelkurs (dvs när man måste devalvera eller låta kronan flyta). Och detta händer alltid förr eller senare eftersom man inte vill anpassa den ekonomiska politiken till utlandet.

Ungefär så här går det alltså till:

1. Politikerna bestämmer sig för en fast växelkurs.
2. Politikerna struntar i att detta innebär att man måste anpassa ekonomiska politiken till utlandet.
3. Folk upptäcker detta.
4. Folk inser att den fasta växelkursen inte kommer att bestå.
5. Folk säljer därför sina SEK till riksbanken till den fasta växelkursen, så snabbt som möjligt.
6. Riksbankens utländska valuta tar därför (nästan) slut.
7. Nu kan man inte hålla fast växelkurs längre.
8. Politikerna skyller allt på "valutaspekulanterna", som påstås tvinga fram en anpassning av den ekonomiska politiken.

Att en seriöst avsedd fast växelkurs i princip definitionsmässigt innebär en anpassning av den ekonomiska politiken talar man inte gärna högt om. Då är det lättare att i efterhand skylla på "spekulanterna"!

Kuriosa: Under "den stora valutaoron" lär George Soros fonders andel av den totala valutahandeln ha varit lägre än 1/1000.

Läs också om valutaspekulation.

Artiklar av Samuel Sirén: Politik Nyerere och Cowperthwaite, Tanzania och Hong Kong Gissa skaftet-spelet -- vilken idiot har sagt vilken idiotisk sak? (Javascript) Västerländska värderingar Kapitalism är frihet Plocka nötter -- en godnattsaga Kvotering Politiska drivfjädrar Hökar, duvor och gamar Pacifism är en livslögn Gandhi, Margaret Thatcher och Pacifisten Hitler, Mussolini, höger och vänster Karl Marx -- rasistisk antisemit Vänsterpartiets historia Världens värsta klassamhälle Cyklar, nazism och USA Allmänna synpunkter och skriverier Angående iskensättning av nötboskap, dess syfte och dess konsekvenser Allmogen och matematiska konstanter Han stal min spatserkäpp med flit -- den yttersta sanningen i Besserwisser-, glädjedödar-, profanerings- och hånflinarsidan Citatsidan -- med länk till millenniumtalet i FN:s generalförsamling Hwod -- ett SF-synopsis Dyrkandet av övermänniskan i Jan Guillous böcker Massmord och Jan Guillou Vad som karakteriserar smakfull klädsel Språksidan Egenskapsenkät att prova på bekantskapskretsen Finlandssvenska uttryck

www.samuelsiren.com