Vad har miljöpartiet, talibanerna, "Attac", nynazister och tokfeminister egentligen gemensamt?
Vilka är egentligen de "västerländska värderingar" som vissa människor
kritiserar, hånar eller hatar med sådan glödande intensitet?
Om vi studerar vilka värderingar det faktiskt är fråga om, upptäcker vi ganska omgående att
värderingarna rimligtvis snarare borde betecknas "moderna" än "västerländska":
- Fri ekonomi och fri marknad
- Mänskliga rättigheter, t.ex. tryck- och yttrandefrihet, vilka gäller för hela befolkningen
- Rättssamhälle
- De religiösa ledarnas och prästerskapets inflytande är relativt litet, och det är framför allt inte stipulerat i någon lag
- De politiska ledarna är representanter för folket snarare än stående över folket (i alla fall i teorin, och det vore totalt politiskt självmord av dem att själva ens antyda något annat)
- "Chefens" auktoritet kan ifrågasättas av hans underställda
- Kvinnan betraktas som jämställd med mannen
- Det råder ett relativt avspänt förhållande till sexualitet
- Förekomst av rockmusik och annan "ungdomskultur"
- De äldre har inte per automatik auktoritet i förhållande till de yngre
"Västerländska" värderingar betyder alltså helt enkelt att människor är relativt fria att
göra vad de vill så länge de inte skadar andra,
och att folks liv inte styrs och kontrolleras av en massa olika auktoriteter.
Vad det däremot inte enbart betyder är "kapitalism".
Det finns tvärtom många uttryckligen "kapitalistiska" länder
- såsom exempelvis Malaysia och Indonesien -
där de gängse värderingarna och reglerna i samhället inte alls är speciellt
vare sig västerländska eller moderna, totalt sett.
Nå, vilka är det då som så intensivt hatar en del eller samtliga av dessa värderingar,
och som hatiskt betecknar dem "dekadenta västerländska värderingar",
"kulturimperialism", "amerikanism" o.dyl.?
Tja, det är väl ungefär följande fyra kategorier av människor:
- Politiska och religiösa auktoriter i mindre fria länder, vars auktoritet
skulle hotas av en ökad frihet.
Exempel: Josef Stalin, Adolf Hitler, ayatollorna, talibanerna.
- Människor som betraktar sig själva som mera begåvade än andra men som samtidigt inte
tycker sig få den upphöjelse de anser sig förtjäna, och därför drömmer om ett auktoritärt
samhälle där deras begåvning eller formella meriter per automatik skulle leda till denna upphöjelse.
Exempel: S.k. intellektuella, inklusive frustrerade akademiker med blygsam inkomst
och smärtsam nyvunnen insikt om att marknadens efterfrågan på sådant som doktorer
i socialhistoria eller teatervetenskap inte riktigt är vad de själva
tycker att den borde vara.
- Människor som av religiösa eller andra dogmatiska skäl ogillar att
andra människor har frihet att strunta i dogmerna.
Exempel: Byprästen, söndagsskolefröken, flertalet religiösa knäppskallar
(i icke-ledande position), vissa äldre människor som konsekvent motsätter
sig allt nytt, samt en del folk som fått en fullkomligt fix idé,
såsom exempelvis tokfeminister, djurrättsaktivister eller medlemmar i "Attac".
- Människor som är alltför odugliga för att veta vad de skall göra med sin frihet,
och som därför blir oerhört frustrerade, avundsjuka och hatiska när de upptäcker
att de flesta andra människor lyckas ta tillvara friheten på ett konstruktivt sätt.
Exempel: Stenkastande tokvänster, nynazister och annat destruktivt patrask
i samma beklämmande, ömkliga genre.
Dessa fyra grupper utgör alltså en s.k. ohelig allians, där den gemensamma
nämnaren är deras konsekventa avsky av friheten och de moderna värderingarna.
De flesta av dem accepterar någon eller ett par av värderingarna,
såsom t.ex. marknadsekonomi eller jämställdhet mellan man och kvinna,
men deras huvuddoktrin är ändå att friheten skall inskränkas
och att dogmen och auktoriteten skall träda i dess ställe.
Och sådana människor har funnits mycket, mycket länge. Feodalherrarna, prästerskapet,
patriarkerna, de självutnämnda auktoriteterna, de dogmatiskt religiösa,
de politiska extremisterna, de avundsjuka, de missunnsamma och de hatiska
har alltid motsatt sig ökad frihet och moderna idéer.
Avskyn av det vi menar med uttrycket "västerländska värderingar"
är alltså inget nytt eller unikt
för de senaste decennierna. I själva verket är det samma gamla
beklämmande mörkermän, i ny skepnad men ändå, som i hundratals eller
tusentals år konsekvent och med det glödande hatets fulla intensitet
kämpat för allt de är värda
mot sekulariseringen, upplysningen och friheten.
|
