www.samuelsiren.com

Övermänniskan

i Jan Guillous olika böcker


Artikeln baseras på ett inlägg i  swnet.politik  jag skrev den 1 juli 2000.


Jan Guillou är för det mesta vansinnigt rolig och välformulerad, och jag läser med stort intresse det mesta han skriver. Inte bara för att han skriver så bra - vilket han definitivt gör - utan även för att han skriver med den ganska charmiga totala självsäkerhet som normalt endast brukar karakterisera den lätt förryckte.

Guillou betraktar konsekvent sig själv som Nummer Ett och tycker följaktligen oerhört, oerhört illa om när någon framstår som duktigare eller tuffare än han själv: Då Guillou betalade dyra pengar till eskimåerna för nöjet och "ballheten" att få skjuta ihjäl en stackars isbjörn, poserade han lycklig i Aftonbladet, stolt stående bredvid björnliket, med bössan i högsta hugg - men då äventyraren Göran Kropp en tid senare sköt en isbjörn i nödvärn (nota bene!) blev Guillou fullkomligt ifrån sina sinnen, och skrev fullkomligt rasande krönikor om "isbjörnsmördare" o.dyl.

Det ständiga temat i Gullious böcker är följdriktigt Övermänniskan, och detta gäller såväl de självbiografiska böckerna (t.ex. "Ondskan") som de andra. Huvudpersonen Övermänniskan i Guillous böcker har alltid npgon sorts överklassbakgrund, t.ex. kungligt eller grevligt blod i ådrorna, och är nästan alltid rik, fysiskt stark, vacker, belevad, duktig att slåss, rättrådig och tapper. Guillous Övermänniska är fysiskt sett ungefär som Fantomen eller Indiana Jones, men mentalt ofta en plågad, grubblande själ, som dock alltid till sist gör det (föregivet) riktiga och rätta. Och trots att han ofta är omåttligt rik, bryr han sig överhuvudtaget inte om sina pengar. I själva verket föraktar Övermänniskan (Hamilton) djupt dem som förvaltar hans enorma förmögenhet och som får den att växa.

Övermänniskan i Guillous böcker nöjer sig dessutom inte med att förnöjsamt vara övermänniska i lönndom, utan Övermänniskan agerar i förhållande till de vanliga lägre stående stackars medmänniskorna precis så som uttryckligen ett högre stående väsen eller en halvgud förväntas: Övermänniskan sätter sig, närhelst detta behövs, till doms över de stackars vanliga människorna, och agerar vid detta tillfällen (utan att tveka det minsta!) åklagare, domare och bödel.

Just detta med att Övermänniskan agerar allsmäktig domare, som bestraffar De Onda och utkräver vederbörlig hämnd för oförrätter, är ett ständigt och återkommande inslag i Guillous olika böcker: Hela den självbiografiska "Ondskan" går t.ex. ut på att just hämnas på De Onda. Guillou fördjupar sig överhuvudtaget inte i ondskans ursprung, och inte heller diskuterar han hur ondskan kan förebyggas, men däremot ägnas sida upp och sida ner åt hämnden och åt straffet - åt Övermänniskans bestraffning av De Onda, åt hur Övermänniskan knäcker De Ondas näsben och bryter av De Ondas armar. Och exakt detsamma gäller Hamiltonböckerna: "I hennes majestäts tjänst" slutar ju t.ex. med att Hamilton med hjälp av en tvättlina av plast stryper en fastbunden kvinna (som tillhör De Onda). Och den allra sista Hamilton-boken, "En medborgare höjd över varje misstanke", är från första till sista sidan en ren orgie i avrättningar av dem som ådragit sig Övermänniskans misshag och som således springer De Ondas ärenden.

I "Tempelriddaren" ägnas flera sidor åt en scen där Övermänniskan (Arn Magnusson de Gothia) agerar enväldig domare i en liten arabisk by, löser tvister mellan människorna och bestraffar de elaka och De Onda. Dessa sidor framstår väl snarast som någon form av skriftlig masturbation - ty Guillou kan överhuvudtaget inte dölja med vilken gränslös vällust han vältrar sig i detta sitt besynnerliga specialintresse och hur makalöst roligt han tycker det är när Arn de Gothia meddelar folket sina gränslöst visa domslut och till De Onda utdelar stränga men rättvisa straff.

"Folket" älskar alltid Övermänniskan. Dyrkandet av Hamilton växer konstant genom romansviten, och i den sista boken "En medborgare höjd över varje misstanke" kulminerar det med att en gigantisk folkmassa samlas i centrala Stockholm för att gemensamt hylla Övermänniskan och tillsammans unisont sjunga Övermänniskans lov. Även "Ondskan" slutar med att Övermänniskan (d.v.s. romanfiguren Erik Ponti, d.v.s. Jan Gulliou själv) offentligt, i skolans aula, får mottaga "folkets" (d.v.s. de andra elevernas) dånande hyllningar och jubel. Tempelriddaren Arn de Gothia är högt älskad och respekterad t.o.m. av sina fiender.

Övermänniskan bär inte sällan prägel av en Jesusgestalt. Huruvida Guillou själv identifierar sig med Jesus är tills vidare oklart (ehuru detta väl näppeligen kan uteslutas helt och hållet?) I "Ondskan" blir Erik Ponti - d.v.s. Guillou själv - torterad och korsfäst av De Onda, men "återuppstår", varefter han skoningslöst sätter igång med utkrävandet av den stora hämnden på De Onda. I "En medborgare höjd över varje misstanke" blir hämnaren Hamilton infångad och oskadliggjord, men han lyckas på något oförklarligt (och oredovisat) sätt fly från sin fängelsecell, ungefär som när Jesus kropp försvinner från graven. Hamilton-Jesus återuppstår sedan på en kalifornsk strand, där en ung kvinna som får tillfälle att studera hans gudomligt vackra lekamen gör följande reflektion, i bokens och romansvitens allra, allra sista mening:

"Jesús", tänkte hon, "den mannen kan aldrig dö."
Tydligare än så kan det nog inte sägas.


Läs också om massmord och Jan Guillou.

Kommentarer

Artiklar av Samuel Sirén:


Allmänna synpunkter och skriverier

Angående iskensättning av nötboskap, dess syfte och dess konsekvenser

Allmogen och matematiska konstanter

Han stal min spatserkäpp med flit -- den yttersta sanningen i pi

Besserwisser-, glädjedödar-, profanerings- och hånflinarsidan

Citatsidan -- med länk till millenniumtalet i FN:s generalförsamling

Hwod -- ett SF-synopsis

Dyrkandet av övermänniskan i Jan Guillous böcker

Massmord och Jan Guillou

Vad som karakteriserar smakfull klädsel

Språksidan

Egenskapsenkät att prova på bekantskapskretsen

Finlandssvenska uttryck

Politik

Nyerere och Cowperthwaite, Tanzania och Hong Kong

Gissa skaftet-spelet -- vilken idiot har sagt vilken idiotisk sak? (Javascript)

Västerländska värderingar

Kapitalism är frihet

Plocka nötter -- en godnattsaga

Kvotering

Politiska drivfjädrar

Hökar, duvor och gamar

Pacifism är en livslögn

Gandhi, Margaret Thatcher och Pacifisten

Hitler, Mussolini, höger och vänster

Karl Marx -- rasistisk antisemit

Vänsterpartiets historia

Världens värsta klassamhälle

Cyklar, nazism och USA

www.samuelsiren.com