Plocka nötter

Abbot, Boonb och Cleve bodde djupt inne i den stora, mörka skogen. Abbot och Boonb var unga och friska och plockade nötter varje dag. Cleve var däremot gammal och sjuk, och kunde därför inte längre plocka några nötter. Abbot som var rask och flitig plockade vanligtvis trehundra nötter om dagen. Boonb var däremot lite mera medelmåttig och inte fullt så flitig som Abbot, så han plockade bara tvåhundra nötter om dagen.
      För att leva på en dräglig nivå krävdes ungefär hundra nötter om dagen, så Abbot gav varje dag till gamle Cleve en femtedel av de nötter han plockat, dvs. sextio stycken. Boonb gav också en femtedel av sina nötter, dvs. fyrtio stycken. På så sätt kunde Cleve leva ett någorlunda angenämt liv, trots att han inte längre kunde plocka några nötter själv.
      En dag yttrade sig så Boonb:
      - Jag har inte längre nån lust att ge en femtedel av mina nötter till Cleve. Abbot, du måste ge flera nötter till Cleve, så att jag slipper ge så himla många.
      - Men snälla Boonb, svarade Abbot, jag ger ju redan sextio nötter, medan du bara ger fyrtio. Om du vill ha mera nötter, får du väl ändå lov att plocka flera? Varför skulle jag behöva ägna mer tid än du åt att hjälpa Cleve? Du har ju nötter så du klarar dig bra, även efter att du gett fyrtio till Cleve. Så varför skulle du smita undan ditt ansvar för Cleve, på min bekostnad?
      - Jag vill inte ge Cleve några nötter. Jag vill ha dem själv.
      - Bäste Boonb, jag vill också ha mina nötter själv. Men nu är det ju så att vi som är raska och friska måste ta gemensamt ansvar för Cleve. Det finns väl inget skäl till att du skall slippa undan, och vältra över allt ansvar på mig?
      - Jo, att du plockar fler nötter än mig.
      - Det heter inte "än mig", det heter "än jag". Och ja, jag plockar fler nötter än du och därför ger jag också Cleve sextio nötter per dag medan du bara ger fyrtio. Vi ger en femtedel av våra nötter var. Så jag ger ju honom faktiskt redan tjugo nötter mer om dagen än vad du gör. Tycker du att detta är ett skäl till att du skall smita undan?
      - Det som räknas är hur många man har kvar. Du har ju tvåhundrafyrtio kvar, medan jag bara har hundrasextio. Jag tycker att du skall ge nittio nötter till Cleve per dag, så att jag bara behöver ge tio. Då har du kvar tvåhundratio och jag har kvar hundranittio. Det är mycket rättvisare!
      - Så, Boonb, du tycker att det viktiga är hur många man har kvar? Och det gäller förstås även för Cleve? Nåväl, jag ger gärna nittio nötter om dagen, på ett litet villkor: Att du ger samma andel av dina nötter, alltså sextio stycken. Då kommer Cleve att få hela hundrafemtio nötter om dagen, vilket han säkert blir mycket lycklig över. Du har kvar hundrafyrtio ... hm, vi säger väl att du slipper undan med att ge femtiofem, så att både du och Cleve får hundrafyrtiofem var, per dag. Låter inte det som en god idé? Cleve kommer i alla fall att tycka att den är alldeles lysande! Skall vi alltså göra på det viset, från och med idag?
      - Men jag vill inte ge flera nötter till Cleve! Jag vill ha flera själv!!
      - Jag vill också ha många själv. Det är därför jag alltid har plockat så många. Det är därför jag plockar nu. Och jag föreslår att du också sätter igång och plockar, om du nu skall få ihop till de femtiofem åt Cleve, som vi väl kom överens om alldeles nyss?
      - Djävla kapitalist!
      - ???
      - Förbannade egoist! Vidriga utsugare!!
      - Men snälla Boonb, vad är det du pratar om? Nu tycker jag faktiskt att du uppför dig både förmätet och tjuvaktigt. Påminner mera om råtta än om oss ekorrar, om man frågar mig.

Epilog

Det hela slutade med att Boonb gjorde vad han kallade Det Utsugna Folkets Ärorika Revolution och vägrade ge några nötter alls till Cleve. Till Cleves stora tur fick han dock hundra nötter om dagen av den snälle Abbot.
      Men när Boonb själv blev gammal, fick han inga nötter av Abbot, utan fick leva på gammalt illaluktande avfall. Detta bekom honom dock mindre än man skulle kunna tro, ty det visade sig senare att han faktiskt var riktig råtta, som hade lyckats lura alla med hjälp av en ekorrsvansperuk.