Vänstern pratar gärna om "frihet från kapitalism".
Detta framstår dock som aningen märkligt, eftersom kapitalism närmast
definitionsmässigt uttryckligen är frihet.
Kapitalism i sig är nämligen väsentligen två saker:
Att avskaffa denna rätt och denna frihet är givetvis en kraftig inskränkning i människors allmänna frihet. Att hojta om "frihet från" kapitalism är alltså bara fånigt. Kapitalism är frihet. Avskaffandet av denna frihet, däremot, innebär definitionsmässigt byråkrati, centralstyrning, tvång och ofrihet: Att avskaffa min rätt till min egen egendom, och istället låta världens samtliga resurser kontrolleras av centrala råd, lokala nämnder, bykollektiv el.dyl., är givetvis en alldeles enorm inskränkning av min frihet och av mina möjligheter att göra någonting på egen hand, oberoende och fritt. Hur skulle jag ha någon chans att överhuvudtaget göra någonting som står i strid med de förhärskande uppfattningarna och dogmerna, ifall alla väsentliga resurser kontrollerades av den politiska makten? Att avskaffa min frihet att sedan byta denna min egendom, mina varor och mina tjänster med andra människor är naturligtvis också en mycket kraftig inskränkning av min frihet. En del vänstermänniskor påstår dock (på fullt allvar!) att dessa friheter egentligen inte är något värda, och alltså lika gärna kan avskaffas. Det är dock oriktigt; för många människor, t.ex. mig, är ju dessa friheter i själva verket alldeles oerhört mycket värda! Och vem är då dessa vänstermänniskor att avgöra att den frihet som jag själv och många med mig värdesätter så oerhört högt, inte alls är någon viktig och angelägen frihet? En annan vanlig tanke från vänsterhåll är att dessa friheter bara har värde för den som redan har egendom. Detta är ännu en missuppfattning. Den som (ännu) inte har någon egendom att byta, har nämligen fortfarande möjlighet att byta tjänster, d.v.s. väsentligen att sälja sitt arbete. Och arbete är faktiskt väldigt högt värderat i ett modernt kapitalistiskt samhälle: En genomsnittlig förvärvsarbetande svensk tjänar idag närmare en kvarts miljon kronor per år, vilket (givet fem procents "ränta") faktiskt motsvarar avkastningen från ett "kapital" på hela fem miljoner kronor! Så tanken att de egendomslösa, som alltså från början bara har sina tjänster att byta, på något sätt skulle missgynnas av friheten att byta egendom, varor och tjänster är alltså fullkomligt grundlös. I själva verket ger denna frihet dem uttryckligen möjlighet att skapa välstånd åt sig. (Och om så nu inte vore fallet, skulle ju knappast den genomsnittlige svensken tjäna närmare en kvarts miljon per år ...) "Frihet från kapitalism" är alltså ingen frihet alls: "Frihet" från frihet är ingen frihet, och kapitalism är frihet. Att sedan en massa vänstermänniskor inte vet vad de skall göra av denna frihet, och i sin frustration över sin egen handfallenhet och brist på initiativ längtar efter ett mera aktoritärt och mera styrt samhälle, där människornas frihet är kraftigt inskränkt och vänstermänniskorna själva därmed slipper bli så "stressade" av alla de enorma möjligheter som friheten bjuder, är helt ovidkommande. Kapitalism är fortfarande frihet. Kapitalism är frihet. |
![]() Artiklar av Samuel Sirén:
|