www.samuelsiren.com

Besserwisser-, glädjedödar-, profanerings- och hånflinarsidan


Den här artikeln är hopklippt från ett par inlägg i  swnet.politik.


Innehåll


Förord

Folk som kommer med tekniska invändningar mot vissa exempel och resonemang är för det mesta fruktansvärt irriterande. Då t.ex. någon i ett sällskap kommenterar någon annans resonemang om Platons Grottan med invändningen "Men de måste väl för tusan ha sett dem som kom och gav dem mat?" leder detta oundvikligen till en lång och ganska högljudd debatt om hur man på bästa sätt bygger en mekanisk apparat som utfodrar fastbundna människor i smyg -- ty över hälften av sällskapet föreställer ju sig att huruvida byggandet av en sådan apparat är möjligt eller inte, är absolut nödvändigt att fastställa för att det överhuvudtaget skall kunna gå att resonera vidare.
      Dessutom är förstås vissa av de närvarande fullkomligt ointresserade av Platon, men däremot alldeles enormt intresserade av mekaniska apparater (eller kommer kanske från landet och har egna erfarenheter av tvångsmatning av gäss el.dyl.) så slaget är förstås förlorat från allra första början.

Den här sortens destruktiva tramsande kan dock ha sin alldeles speciella charm, ifall det levereras i rätt sällskap och i rätt sammanhang. Det är t.ex. ofta alldeles utomordentligt lustigt med påpekanden om tekniska o.dyl. detaljfel som obönhörligen skjuter i sank väsentliga delar av grunden för handlingen i eller symboliken kring exempelvis klassiska litterära verk eller andra speciellt lovprisade eller upphöjda kulturprodukter.
      Nedan följer därför några exempel på just sådana underhållande besserwisserier.


Den som har något bra besserwisseri, glädjedöderei, profaneri eller hånflineri på lager, och tror att det skulle passa på den här sidan, får gärna maila det till mig! (Adressen står längst ner på sidan.) Notera dock att kraven är hårda: Påpekanden om inkonsekvenser i James Bond-filmer, Fantomenäventyr o.dyl. undanbedes således vänligen.


William Goldings bok Flugornas herre

I William Goldings Flugornas Herre spelar ett par speciella glasögon en central roll, eftersom de används av de strandsatta pojkarna för att göra upp eld. Förfogandet över glasögonen är således en ytterligt väsentlig ingrediens i den allt grymmare kampen om makten över ön.
      Glasögonen tillhör ursprungligen en stackars mobbad, tjock och närsynt gosse som i den svenska översättningen kallas för Nasse.

Men vad Golding synbarligen inte visste, är att närsynta bär glasögon som är konkava, och alltså inte alls går att använda som brännglas för att göra upp eld.


Vilhelm Mobergs utvandrarsvit

I Vilhelm Mobergs utvandrarsvit tar Kristina med sig till Amerika en kärna från ett astrakanäpple. Hon planterar denna kärna i jorden i sitt nya hemland, och det växer så småningom upp ett astrakanäppelträd.
      Detta träd har en djup symbolisk roll som länk till det gamla landet, som en röd tråd genom hela romansviten, och när Kristina slutligen dör, dör hon med en bit av ett astrakanäpple från trädet i sin mun.

Men vad Moberg möjligtvis inte visste, är att astrakanäppelträd, liksom alla andra speciella sorters äppleträd, erhålls genom ympning. Planterar man en kärna från någon sorts äpple, får man sannolikt endast vildäpplen.


USA:s nationalsång The Star-Spangled Banner

USA:s nationalsång The Star Spangled Banner är ursprungligen en dryckesvisa, skriven av några engelska festprissar till minne av en gammal grekisk drinkare och pornograf vid namn Anakreon.
      Denne Anakreon levde för c:a 2 500 år sedan, och ägnade sitt liv åt orgier och åt att författa skabrösa dikter och supvisor.

År 1776 -- notatu dignum! -- bildades dryckesgillet Anacreon Society av en grupp unga festprissar från London. Detta glada sällskaps speciella signaturmelodi komponerades av en viss John Stafford Smith, medan en gentleman vid namn Ralph Tomlinson skrev texten. Stycket döptes till To Anacreon in Heav'n (Till Anakreon i himmelen).

John Stafford Smiths melodi, dvs. USA:s nationalsång, låter så här

Ralph Tomlisons text lyder som följer:

To Anacreon in Heav'n
To Anacreon in Heav'n, where he sat in full glee
A few Sons of Harmony sent a petition
That he their Inspirer and Patron would be;
When this answer arrived from the Jolly Old Grecian:
"Voice, Fiddle, and Flute, no longer be mute,
I'll lend you my name and inspire you to boot,
Chorus:
||: And besides I'll instruct you, like me, to intwine
The Myrtle of Venus with Bacchus's Vine." :||

The news through Olympus immediately flew;
When Old Thunder pretended to give himself airs.
"If these Mortals are suffered their scheme to pursue,
The devil a Goddess, will stay above stairs."
Hark, already they cry, in transports of joy,
"Away to the Sons of Anacreon we'll fly,
Chorus:
||: And there with good fellows, we'll learn to intwine
The Myrtle of Venus with Bacchus's Vine" :||

The Yellow-Haired God and his nine fusty Maids
From Helicon's bank will incontinent flee,
Idalia will boast of tenantless Shades,
And the bi-forked hill a mere desert will be.
My Thunder, no fear on't, shall do its errand,
And dam'me I'll swing the Ringleaders I warrant.
Chorus:
||: I'll trim the young dogs, for thus daring to twine
The Myrtle of Venus with Bacchus's Vine. :||

Apollo rose up, and said "Prythee ne'er quarrel,
Good King of the Gods, with my Vot'ries below:
Your Thunder is useless"-- then showing his laurel,
Cry'd "Sic evitabile fulmen, you know!
Then over each head my laurels I'll spread,
So my sons from your Crackers no mischief shall dread,
Chorus:
||: While, snug in their clubroom, they jovially twine
The Myrtle of Venus with Bacchus's Vine." :||

Next Momus got up with his risible Phiz
And swore with Apollo he'd cheerfully join --
"The full tide of Harmony still shall be his,
But the Song and the Catch, and the Laugh shall be mine.
Then, Jove, be not jealous of these honest fellows."
Cry'd Jove, "we relent, since the truth you now tell us;
Chorus:
||: And swear by old Styx, that they long shall intwine
The Myrtle of Venus with Bacchus's Vine." :||

Ye Sons of Anacreon, then join hand in hand;
Preserve Unanimity, Friendship, and Love!
'Tis yours to support what's so happily plann'd;
You've the sanctions of Gods, and the Fiat of Jove.
While thus we agree, our toast let it be:
"May our Club flourish Happy, United, and Free!
Chorus:
||: And long may the Sons of Anacreon intwine
The Myrtle of Venus with Bacchus's Vine." :||


Andra delen av denna historia (eller tredje delen, om man räknar Anakreon själv som den första) utspelades då en viss Francis Scott Key i september år 1814, i samband med ett brittiskt försök att från havet erövra Fort McHenry vid Baltimore, skrev en patriotisk sång han kallade The Defense of Fort McHenry. Fast eftersom han var poet och inte tonsättare blev han förstås tvungen att stjäla musiken av någon annan, och valet föll av någon orsak på Smiths mycket populära supvisa om den gamle greken. (Som Key f.ö. lär ha snott en gång tidigare.)
      Med denna nya text blev sången om möjligt än mera populär än tidigare, och räknades snart till den unga nationens klassiska patriotiska sånger. Det dröjde dock ända till 1931 innan The Star Spangled Banner, som den då bytt namn till, utnämndes till USA:s officiella nationalsång.

Hur många amerikaner som känner till att strofen "the Land of the Free and the Home of the Brave" ursprungligen var (i.a.f. med den tidens mått) ett par ekivoka rader i en supvisa om en grekisk pornograf, skriven av och för ett engelskt dryckesgille, är högst oklart.
      Anakreon själv torde dock småle i sin himmel, den gamle rucklaren.


Räven om rönnbären

"Surt, sa räven om rönnbären" är ett talesätt som troligen varje svensk är väl bekant med. De flesta känner även till att talesättet går tillbaka på Aisopos (ca 700 f Kr) fabel om en räv som sitter nedanför en mur och tittar upp på de saftiga bär som hänger högt ovanför dess huvud. Räven gör ett par försök att hoppa upp och nappa åt sig bären, men misslyckas. Till slut ger räven upp och tänker för sig själv att bären säkert ändå är sura, varför det inte spelar någon roll att den inte når dem. En klassisk psykologisk reaktion som vi alla har exempel på från våra egna liv.

Vad den svenske bearbetaren av fabeln möjligen inte tänkte på, är att det torde vara allmänt känt att rönnbär är sura. Räven borde således rimligen känna till att bären var sura redan innan den försökte nå dem. Fabelns poäng, att peka på hur man bortförklarar sina misslyckanden, försvinner i bearbetarens iver att allitterera.

Läser man Aisopos fabel på något annat språk inser man att vad räven egentligen försöker nå ingalunda är några rönnbär utan vindruvor. Vinrankan är en klängerväxt, varför det är rimligt att räven sitter just nedanför en mur. Vindruvor växte i Grekland då Aisopos levde, till skillnad från rönnbär som veterligen aldrig existerat i vilt tillstånd där. Vindruvor har dessutom egenskapen att de vanligen är söta, men även kan vara sura, varför rävens rationaliseringsförsök till sitt misslyckande onekligen blir något mer rimligt.

Kommentarer

Artiklar av Samuel Sirén:


Allmänna synpunkter och skriverier

Angående iskensättning av nötboskap, dess syfte och dess konsekvenser

Allmogen och matematiska konstanter

Han stal min spatserkäpp med flit -- den yttersta sanningen i pi

Besserwisser-, glädjedödar-, profanerings- och hånflinarsidan

Citatsidan -- med länk till millenniumtalet i FN:s generalförsamling

Hwod -- ett SF-synopsis

Dyrkandet av övermänniskan i Jan Guillous böcker

Massmord och Jan Guillou

Vad som karakteriserar smakfull klädsel

Språksidan

Egenskapsenkät att prova på bekantskapskretsen

Finlandssvenska uttryck

Politik

Nyerere och Cowperthwaite, Tanzania och Hong Kong

Gissa skaftet-spelet -- vilken idiot har sagt vilken idiotisk sak? (Javascript)

Västerländska värderingar

Kapitalism är frihet

Plocka nötter -- en godnattsaga

Kvotering

Politiska drivfjädrar

Hökar, duvor och gamar

Pacifism är en livslögn

Gandhi, Margaret Thatcher och Pacifisten

Hitler, Mussolini, höger och vänster

Karl Marx -- rasistisk antisemit

Vänsterpartiets historia

Världens värsta klassamhälle

Cyklar, nazism och USA

www.samuelsiren.com